|
Kort om Alhamns läge och historia
Alhamn och Sörfjärden
Alhamn ligger drygt 30 km söder om Luleå centrum. Det är Luleås sydligaste kustby och en av skärgårdens äldsta byar. Från Alhamn tar du dig snabbt och lätt ut till kommunens södra övärld. Närmaste grannar är Kunoön och Mannön. Antnäs-Börstskär och Sandgrönnorna nås också lätt från Alhamn. Från fastlandet ut till Rödkallen, som ligger längst ut i södra havsbandet, är det närmast om man startar från Alhamn.
Kustbyarna Alhamn, Vallen, Holfjärden och Ängdalsro i den sydligaste kommundelen, närmast havet, tillsammans med Mannön, Kunoön, Fagervik, Alskatan och Dravelsviken, kallas för Sörfjärden.
Luleå, Gäddvik, Ersnäs, Rosvik och Piteå, med stora kronomarker runt omkring, levererade skinn, lax, tjära, bräder, saltad och torkad fisk och smör till Stockholm och tog salt och spannmål tillbaka i forna tider. Sjövägen var det bästa sättet att ta sig fram, trots att isen hindrade sjöfarten under vintern. Vintervägarna var dock lättare att färdas på än de slingriga sommarstigarna.
Krigen under 1600- och 1700-talen gjorde slut på ekskogarna i södra Sverige och man behövde ha nytt skeppsvirke. Detta fanns efter Norrbottenskusten, bland annat på Alskatan, Mannön och i Alhamn. Skogen användes även till glasbruket i Långviken - det nordligaste glasbruket i landet som startade år 1800 och upphörde år 1880. Grunderna efter glashyttan och utskeppningshamnen finns fortfarande kvar att beskåda, liksom en enklare utställning med glasföremål tillverkade vid glasbruket i Långvik.
Ersnäs, som var en stor by med gästgiveri, postryttare och många bönder, använde sig på den tiden av kronomarkerna utåt kusten till fäbodar under sommaren. Namnet Vallen talar tydligt om det ursprunget. Den första Sörfjärdsbyn blev Holfjärden som skattlades 1789, men det fanns bebyggelse i närheten redan före det, bland annat fanns det fiskestugor på öarna och skären.
Under andra hälften av 1700-talet och i början av 1800-talet flyttade fler och fler till området runt Alhamn, röjde mark, blev bofasta och byggde hus och ladugårdar. Eftersom fisket var gott, skogen välvuxen och det gick att få en utkomst, så ökade befolkningen i jämn takt. Även den stora ön Mannön fick bofast befolkning. Man kan väl säga att där finns många av "Thurfjellarnas" urhem. Till släkten Thurfjell hör, bland annat, arkitekten Jan Thurfjell (1924-2000) som hade sommarstuga på bofasta sidan i Alhamn på udden i närheten av Leif Cullbergs hem samt de s.k. ”Mannöflickorna”, Rut och Linnea Thurfjell som på sommaren bodde på Mannön som lantbrukare/fiskare och på vintern bodde i ett torp på Vallen.
Alhamn finns omnämnt som plats för en sjökrog under Ersnäs gästgiveri redan på 1600-taletpå grund av sitt fördelaktiga läge längs inseglingsleden till Luleå. Den förste krononybyggaren kom på 1780-talet och bosatte sig vid det som nu heter Inre Hamnen. Alhamn blev, i likhet med Dravelsviken och Mannön, en känd skeppsbyggnadsplats. Den sista båten som byggts i Alhamn sjösattes år 1900. När den skulle sjösättas och rullades nerför slipers fick båten sådan fart att den åkte rakt över viken och upp på andra sidan bredvid nuvarande badplatsen.
Byn har en väl skyddad hamn som tagit emot både regattaseglare och bogserbåtsfolk. Härifrån utgick också säljägarna på våren eftersom detta är det yttersta fastlandet och nära till den ”riktiga” isen.
Vy över Alhamn 1905. (Foto från www.byar.lulea.se)
Fartyget Flora
Ett berömt fartyg med anknytning till Alhamn är snau briggen Flora, som byggdes och sjösattes i Dravelsviken vid Vallen nära Alhamn 1806. Flora gick med 12 mans besättning 1808 till England med järn, tjära och bräder. Skepparen på Flora hette Lindberg. Hans dopnamn var Johan men han boende i Piteå senare hette han Jean innan han slutligen blev Juan. Därefter upphör egentligen de officiella spåren av fartyget. Flora anses dock vara det första svenska fartyg som rundat Kap Horn. Året var 1811. Fartyget försvann sedan under en resa i Stilla havet, där Lindberg med stor säkerhet sysslade med sjöröveri.
Leif Cullberg, bosatt i Alhamn, har berättat att hans far upplevt denna händelse.
Snau briggen Flora. Akvarell av Leif Cullberg, Alhamn.
Fartyget Maria Gustava
Briggen, eller rättare sagt brigantinen (normalt innebär termen "brigantin" en tvåmastad bark, men på Maria Gustavas tid kunde det även betyda det som vi idag skulle kalla brigg), Maria Gustava af Stockholm grundstötte natten till den 2 november 1815 vid Börstskäret (nuvarande Antnäs-Börstskär) i Luleå skärgård. I skeppsloggen lär det finnas stor dramatik beskriven med kapade master och ankarlinor. Möjligen ligger ankaret fortfarande kvar utanför nuvarande Antnäs-Börstskär, men troligare är kanske att ballasten som slängdes överbord ligger där.
Fartyget kom loss och kunde morgonen därpå ta sig in till Alhamn. Fartygschef var dåvarande styrmannen Christian Cullberg (1784-1872), bördig från Halmstad. Eftersom skeppet var i behov av reparationer och grundstörningen skedde i november månad var han tvungen att övervintra i Alhamn i närheten av sitt fartyg. I Alhamn fanns på den tiden båtbyggeri.
Christian skaffade sig inackordering hos bonden Eric Norberg i Alhamn och ett kontrakt skrevs också med skutskepparen Olof Wikberg gällande reparation av Maria Gustava. Ungefär samtidigt skrevs ett brev till rederiet, handelshuset L & P Hegardt i Stockholm, i vilket Christian redogjorde för situationen och firman svarade med order om att reparationerna skulle övervakas.
Reparationerna drog dock ut på tiden och efter tre år var Christian Cullberg fortfarande kvar i Alhamn. Rederiet ville varken betala för reprationerna eller Christian Cullbergs uppehälle i Alhamn. År 1818 lämnade han därför in en sjöprotest dels mot Olof Wikberg, som inte genomfört reparationerna enligt kontraktet, och dels mot rederiet, som inte försett honom med medel att täcka kostnaderna för inackordering och reparationer.
År 1820 fick Christian Cullberg ta över fartyget efter rättegång och förlikning med ägaren Petter Hegardts dödsbo. Christian var fortfarande skuldsatt, bland annat för flera års uppehälle och från rederiet fanns ingen mer ersättning att hämta. Det var onekligen en pinsam situation som löstes genom att Christian stannade i Alhamn och gifte sig 1819 med bonden Eric Norbergs dotter, Maria Christina Eriksdotter Norberg (1791-1874). Det hemman, som svärfadern ägde styckades och den del med det idag vita huset på bilden nedan övertogs av Christian Cullberg och hans fru.
|
|
|
|
Det numera vita hus mellan Leif Cullberg och tidigare Arne Westerberg, där Christian Cullberg och hans fru bodde som gifta. |
|
Brigantinen Maria Gustava, fartyget som förde släkten Cullberg till Alhamn. Modell av Björn Lundberg. Foto: Björn Lundberg. |
Bilden ovan av Maria Gustava gjord av Axel Nelson (www.axelnelson.com). Förmodligen var inte masterna så höga utan båten var mer lik den som finns på nedanstående akvarell gjord av Leif Cullberg.
|
Paret fick nio barn under en period av 13 år och Christian Cullberg blev skepparborgare i Luleå med väl ansedd ställning som "coopvaerdie kapten" i Luleå handelsflotta. Det var få luleåbor som blev sjökaptener på den tiden. De flesta sjömanskår inskrivna skepparna vid stadens var inflyttade söderifrån. En av dessa var Christian Cullberg, som sedan i många år förde fartyg som hörde hemma här. Ett av hans barnbarn döptes lämpligt nog efter skeppet till Maria Gustava och några av Christians söner ägnade sig för övrigt också åt sjöfart.
Christian med familj flyttade under några år ner till hans hembygd i Halland, men hans fru från Alhamn trivdes inte så de flyttade tillbaka.
Christian Cullberg är farmors morfars morfar till Björn Lundberg i Luleå. Också Leif Cullberg, bosatt i Alhamn, är i rakt nedstigande led släkt med Christian Cullberg.
Maria Gustava var byggd år 1796 av furu på kravell i Uleåborg. Hennes storlek var "37 7/10 svåra läster", dvs ca 92 ton. Hennes längd var 61 4/10 och bredd 18 2/5 fot. Hennes djupgående var 9 ½ fot i aktern och 8 ¾ fot i fören. Hon hade både styrbords och babords ankare.
I Maria Gustavas mätbrev från 1809 (se figur nedan) framgår att båten var byggd i Finland och vidare att: " ... af furu på cravel, lång emellan spunnin garne: 61 4/10 fot bred från yttre till yttre spant af bordläggningen midskepps 18 2/5 fot samt att hon vad gäller last maximalt fick bära: 38 swåra läster."
Maria Gustavas mätbrev. (Kopia från Riksarkivet i Stockholm tagen av Björn Lundberg)
|
